Mina tankar

God Morgon!
I natt har jag "sovit" hos Lotta,det har varit en rätt jobbig natt med många vändningar och många tankar.Det blir ofta så när jag varit hos Lasse...då vill man bara vara stark inför honom, man håller tillbaka känslorna och gråten...och det bara fylls på.
När man får tid för sig själv kommer tankarna...och gråten.
I bland går det över om man får lägga sig och låta tårarna bara rinna...och i bland vill man bara överlämna sig i nån annans vård...bara vara liten, gråta svära och förbanna sitt öde.
Slippa ta ansvar för sina egna känslor på nått sätt.
Det finns människor i ens omgivning som man saknar mer än andra, när livet prövar en...människor man längtar efter när bekymmer och elände blir ohanterbara.
Människor man kan säga allt till, som man har "sina hemligheter" med, och som alltid finns redo för att fånga upp en när fallet står runt hörnet.
Det behöver inte vara den man känt längst, eller den som bor närmast....den jag längtar mest efter bor på Gotland...lite långt kan tyckas när man längtar efter en tröstande kram, men ett litet sms, eller ett kort samtal med henne,och några fotkort, kan räcka nog så bra för att hämta kraft och ork till ännu en dag.
Tack Leijon för att du finns!
Och julen närmar sig med storm steg...
Jag hade sett fram emot Charlies första jul...få fyr i gamla traditioner och föra dom vidare till honom.
Men nu blir inte julen vad jag hoppats på...vet inte i nuläget vart vi ska fira den.
Men jag har en önskan om att ta hem Lasse till Gladö...på nåt sätt.
Jag vill så gärna att han ska se hur "fint" vårt bygge är nu.
Att han får äta en riktig julmiddag hemma i brasans sken.
Men jag vet inte hur det ska gå till...ingenting är ju omöjligt sägs det...så det kanske kan gå.
Nog om sorger och bedrövelser nu.
Här kommer några rader om det största som hänt mig, att få egna barn är det största tills man får barnbarn...det är bara så!
Arvet går vidare...och man vet att utan mig hade inte Charlie funnits...det är stort, omtumlande, vilt och vackert.
Charlie har sovit tryggt och stilla i sin säng i natt, jag har lyssnat till hans andetag och hans knorrande hela natten.
Han måste vara ett vad man kallar A-barn, han är så trygg och lugn för det mesta.
Lotta la honom i sin säng vid åtta tiden i gårkväll, klockan är nu 07.08 (pip)
och han sover än...han brukar sova till framåt 9.00, han är så duktig våran lilla Charlie.
Önskar bara att han hade en lite gladare mormor.
Men en dag blir det nog så, när man funnit sig i sitt öde...när Lasse mår bättre och man hittat rutiner för saker och ting.
Jag tror att vi ska få ett bra liv till slut...och då ska Charlie känna att det är kul att vara med sin mormor och Lasse.
Ha en bra dag/Eva