God Morgon!
Så har ännu en natt gått...för min del en ganska besvärlig natt med tankar som tär och gör ont.
Drömmar om att Lasse kan gå....och besvikelser över att det faktiskt inte är så just nu.
Drömmar som stannar kvar fast man vaknat.
Men man får tänka att den här natten är över och kommer aldrig mer igen.
Idag ska jag åka till Vaxholm och klippa mig...nu ryker mitt långa hår.
Sen ska jag fika hos sonen...Lotta och Charlie ska följa med.
På eftermiddagen åker jag upp till Lasse, och sover hos honom.
Det ska bli mysigt, kanske han orkar upp i rullstolen en sväng så att vi kan lämna rummet en stund.
Han har i och för sig ett fint rum, några fina blommor, adventsljusstake och några kort på en glad Charlie.
Men det kan ju vara kul att se andra väggar då och då.
Nu går solen upp över taken i Årsta...ser ut att bli en fin dag.
Lotta och Charlie sover än, och här luktar det nybryggt kaffe.
Nu blir det inget bloggande på ett par dagar, men ni klarar er nog utan mina tankar ett tag.
Hoppas att ni får en trevlig första advent med allt vad det innebär.
Kramar/ Eva

Go Kväll!
Har jobbat ännu en dag, det gick bra...
Sedan åkte jag upp till Karolinska där jag träffade en kurator och en psykolog.
Sen var jag hos Lasse i 5 timmar.
Han har fortfarande jobbigt med sitt illamående och sina kramper i magen.
Han börjar verkligen bli less på allt nu.
Han är jättetrött, men har svårt att sova...det springs en hel del på hans rum, han har mycket människor runt sig.
Och när han äntligen slummrar till i bland...ja då är det någon i dörren.
Det är så synd om honom.
Han har duschat i dag...det var helt underbart sa han.
Till helgen ska jag klippa honom om allt går som vi tänkt.
Nu ska jag äta lite, ha en bra kväll hälsar Eva.

Hej Igen!
Kommer nu från Lasse, vi hade en mysig stund i dag oxå.
Vi tittade på en film och småpratade om ditt och datt.
När han fått smärtlindring så blev han trött och somnade, då gick jag.
Det är alltid svårt att lämna honom, men man måste ju göra det då och då.
I dag har jag kommit i gång med jobbet igen, det känns faktiskt bra...
När tankarna kommer över en...ja då får man gå åt sidan en stund, vilket alla förstår.
Jag fick en jättefin blommkorg av mina arbetskamrater när jag kom tillbaka, det värmde.
Synd bara att jag inte har ett hem att ha den på just nu...den fick stå kvar på jobbet.

God Natt!/Eva

God kväll!
Har just halkat hem från Lasse som äntligen har kommit till rätt avdelning.
Nu får vi hoppas att han får stanna där.
Vi hade en bra stund i dag, vi pratade om saker vi inte pratat om så mycket, om framtiden,om oss och om hur livet är just nu.
Det kändes bra att vara hos honom i dag,
Kände mig inte så maktlös och ledsen som jag brukar göra när jag lämnar honom.
Nu ska jag gå och sova...Natti,Natti hälsar Eva

Hej!
Vilket hundväder, det är konstigt att det ska bli sånt kaos varje gång vintern börjar.
Nu väntar jag på att snöandet ska avta lite, så att jag kan åka upp till Lasse.
I morse när han ringde så hade han en önskan..att jag skulle ha med mig en "cocacola-glass",
hmm undrar om det finns såna nu för tiden.
Nåja, vi får se iallafall så var han sugen på det,och en julmust.
Hans natt hade varit rätt besvärlig sa han, mest för illamåendet.
I dag åker Charlie och Lotta till Bollnäs, där ska dom vara ett par dagar.
Jag får sova här..i morgon ska jag börja jobba, det känns som det är dags att ha lite annat att tänka på.
Livet måste ju trots allt gå vidare....
Ha en bra dag i snövädret, kram Eva!

God kväll!
Ett nytt försök att informera om vad som händer och sker med Lasse.
I går hade Lasse ingen bra dag alls...
Han var trött, hade ont, ångestfylld och fruktansvärt trött på hela situationen.
Jag kunde inte göra så mycket än att finnas där vid hans sida.
I dag åkte jag upp på förmiddagen...kom mitt i morgonarbetet, men personalen har överseende och dom är så snälla.
Jag stannade och åt lunch, sedan åkte jag hem till Lotta,Christian och Charlie.
Micke och Frida kom hit och åt middag.
Jag hade tänkt att jag skulle åka till Lasse en stund på kvällen, men nu är det full storm och svår halka ute, så jag väntar tills i morgon.
En glad nyhet för alla som följer Lasses kamp är att han nu kan känna små pirrningar i sina fötter....Nu får vi bara hoppas på att det är ett gott tecken.
Nu håller vi alla tummar för honom...kram/Eva..ta det lugnt i vinterhalkan.


Lasseman!
Jag Älskar dig så mycket!

God kväll!
I dag kan inte hjärtat tala om så mycket.
Försöker på nytt i morgon.
God Natt! /Eva

Godmorgon!
Så har den första snön kommit...nu är det vinter igen!
Tänk vad tiden går.
Pratade just med Lasse, hans natt har varit fruktansvärd sa han.
Han har spytt var tionde minut sedan i gårkväll.
Han har ont och känner sig så less på allt nu.
I dag får vi besök av "Betta", han var med när olyckan var.
Nu ska vi träffas och prata om det som hände...bearbeta det som hände den där dagen för snart tre veckor sedan.
Det blir bra för honom att träffa Lasse.
Vi får bara hoppas att han mår bättre under dagen.

Sucka mitt Hjärta, men brist inte!

Hej Igen!
Här är min dag med Lasse.
Kände mig ganska ok i morse när jag vaknade i Vaxholm.
Solen sken, och jag kände att det skulle bli en ganska bra dag.
Jag satte på mig solglasögonen och styrde mot den stora staden.
Någonstans halvvägs började mina tårar bara att rinna, helt utan förvarning...bara så där.
Konstigt!
Men jag grät och grät...det tycktes aldrig ta slut.
Och när jag kom fram till Karolinska så var jag tvungen att sitta kvar i bilen en stund.
Hämta styrka, andas....andas...andas, djupa andetag.
Jag satt och funderade på att jag helt plötsligt bara stod där på parkeringen.
Nu har jag börjat köra mina resor till Lasse på rutin.
Hips Vips, så är man bara framme.
Jag har blivit en hejare på att köra bil i rusningstrafik, att hitta dit jag ska. och att ta det lungt om jag skulle köra vilse.
Jag tänker på ett annat sätt nu sen olyckan, jag tycker inte att det finns så mycket problem längre.
Det känns faktiskt rätt bra...att inte hetsa upp sig över småsaker.
Hoppas det håller i sig livet ut.
Nåja!
När jag torkat mina tårar så gick jag upp till Lasse.
Han såg tärd ut där han låg i sin säng.
I natt Opererades han för sin mage...äntligen!
Nu har han en påse på magen (stomi).
Nu ska han ligga kvar på magavdelningen, tills dom ser att den kommer i gång.
Det kommer att bli så mycket bättre när magen kommer igång.
Vi gick ut till entrén idag igen och tog en nypa frisk luft, det tyckte han var skönt men sen blev han trött så vi gick tillbaka till rummet efter 20 minuter. När vi kom upp på rummet så kom Roger på besök, Lasse satt kvar i rullstolen men efter en och en halv timme orkade han inte längre så då lade vi honom. Lasse hade en bra stund med Roger, dom fikade och pratade! Jag gick hem strax efter att Roger hade gått för då var Lasse trött efter allt besök!
Nu har jag ätit middag hemma hos Lotta, Christian och Charlie (och Pippi) och jag blir snart hämtad av Annika, där kommer jag sova inatt.. Imorgon är en ny dag och då åker jag upp till min Lasse igen!

Ha en bra fredagkväll /Eva

Svårt att kommentera?

Vad jag har förstått så är det svårt att kommentera mina inlägg, jag tänkte därför tala om hur man gör:
Under mina inlägg står det t.ex 2 kommentarer, där klickar du.
Skriv din kommentar i den stora rutan där det står "Lämna din kommentar"
Längre ner på sidan väljer du "Namn/URL " och skriver in ditt namn, Webbadress behövs inte fyllas i.
Klicka på "Publicera din kommentar"

När du har gjort detta så kan du titta under mitt inlägg om din kommentar finns med!
LYCKA TILL!

Hej alla mina "stöttare"
Det var ett tag sen jag skrev...har hämtat lite andan och så har jag inte alltid tillgång till dator.
Men nu är jag här igen...med lite nya krafter förhoppningsvis.
Jag har varit hos Lasseman i dag.
Han mår under omständigheterna ganska bra...något trött på att bara ligga still och vänta.
Han vill ju komma i gång med sin träning nu, men problemet med hans mage kvarstår, och behandlingarna kräver att han är övervakad hela tiden.
Men i dag har han suttit uppe i rullstol, och vi kunde ta en kort promenad till huvudentren, där gick vi ut och tog en nypa frisk luft.
Det tyckte han var skönt, men han blev trött efter en kvart, så vi gick tillbaka.
I morgon har jag åter en massa att stå i, så jag får gå upp tidigt.
Just nu bor jag hos en vän i Vaxholm, jag kan även bo hos min storasyster Lena, så nu känner jag mig inte som en baglady, som jag gjorde för några dagar sedan.
Nu ska jag bara ligga och titta på tv.
Ha det bra hälsar Eva och Lasse.

Solen går upp i morgon också tänk på det,
ta hand om varandra.

Hej alla vänner!
I dag har jag haft en ganska bra dag, inte så mycket tårar som vanligt.
Jag hade en bra natt oxå, inga otäcka drömmar och så....kanske därför dagen har varit rätt ok.
Jag hade några bra stunder med Lasse i dag mellan alla hans behandlingar.
Stunder av förtoliga,intima och varma samtal.
Några få minuter kan vi gråta över vårt öde...och därmed hämta styrka.
Nu är jag hemma hos sonen, vi har ätit pizza,och druckit vin...ja inte han, har har visst en vit månad.
Imorgon är en ny dag...hoppas den blir lika bra som i dag.
Nu väntar jag på att Lasse ska ringa och säga godnatt.
Åker till honom i morgon bitti igen....längtar!
Kram /Eva

I dag har det varit en jobbig dag, jag kände redan när jag vaknade att jag inte skulle orka känna någon mänsklig värme....jag behövde bara få känna mig liten och svag i dag.
Jag behövde gråta och svära över vårt öde, jag behövde förbanna livets orättvisor...
Jag har gråtit mina tårar i dag, sökte medvetet upp en plats där jag kunde få utlopp för det kaos jag just nu känner.
Jag åkte till Fagersjö, parkerade bilen på Skrakgränd(jag växte upp där).
Sedan gick jag ner till sjön, och funderade på allt som hänt...
Jag grät mina tårar...jag vet inte om det hjälpte...jo kanske! , i bland tror jag verkligen att jag ska drunkna i min egen gråt....rädd för att jag glömt hur man simmar.

Jag tog en sväng förbi Huddinge kyrkogård...ägnade en tanke till Lasses mamma.
Tur att hon slipper uppleva det som händer med hennes Älskade son.
Efter mina utflykter åkte jag upp till Lasse , kände mig rätt stark efter all min gråt.
När jag kom upp på Ks så var han inte på rummet...
Hans kontaktperson (Ann) var på hans rum när jag kom, hon sa att han var på en annan avdelning.
Vi pratade en stund, hon kramade mig och jag brast....
Jag ville inte brista, jag ville ju vara så stark när jag kom till sjukhuset.
Och jag visste ju att all mänsklig kontakt skulle göra mig liten i dag.Det kände jag redan i morse...därför valde jag en plats att sörja på en stund....för att vara stark för Lasse.
Jag trodde att jag skulle känna mig stark om jag fick vara i fred och gråta , skrika och sparka på nåt.
Men det verkar som det är svårt att vara stark just nu.
Ann berättade att det fanns ett kök på avdelningen där jag kunde laga våran egen mat, och äta tillsammans.
Att jag fick sova hos Lasse i natt, men han blev kvar på en annan avdelning i natt, så jag beslöt att åka "hem" till min kompis Rosita.
Kanske med lite tur får han komma upp till SIN avdelning i morgon, då ska jag laga mat till honom.
Jag vågar inte riktigt tro...för hans mage är inte så samarbetsvillig just nu, så han kanske blir kvar där hela helgen.
Jag orkade inte vara så stark inför Lasse som jag velat...
Det är inte bra för honom, även om han förstår.
När jag pratade med honom i telefon för en stund sen sa han:Jag vill att du ska vara glad.
Men hur lätt är det att vara glad?
VI har pratat med läkarn i dag....och jag vet inte om det är lättare att känna sig glad i morgon.
Jag säger som Lasse...inget är som väntans tider.


Vi blir starka tillsammans när vår gråt bildar en pöl på din hals.

----------------------------------

När du säger att du Älskar mig, vet jag att jag måste kämpa

-----------------------------
Dock förblir Du alltid hos mig, jag håller dig vid min vänstra sida.

Nu ska jag försöka sova lite, det känns som det ska gå bra...
I morgon åker jag till Lasse och får förhoppningsvis sova hos honom.
Sov gott hälsar Eva

Hösten.
Låt mig vila i dina starka färger....
Låt mig få känna ro en stund, låt mig sova tryggt och stilla.
Där inga tankar eller drömmar gör mig illa.
Orkar inte mera smärta just nu.
Ge mig kraft att orka vara stark för min Älskade Lasse.
Ge mig mod att våga möta de svårigheter som eventuellt väntar oss.
Låt mig vila i dina kylslagna nätter.
Med ett gulnat löv i min hand vill jag somna tryggt och stilla.

Hej!
Klockan är nu halv tre, jag har inte kommit i väg till Lasse än...
Han skulle till EN NY avdelning för att göra något med magen, dom måste få fart på den nu känns det som.
Det var i alla fall skönt att ligga i badet en stund, nu har jag fixat i ordning mig, försökt göra mig lite fin i håret.Så har jag satt på mig kjol...det kändes som det skulle kännas lite bättre, men det gör det inte...
Det sägs att det är dom små sakerna som gör livet lite lättare i bland...så kan det säkert vara när livet är som vanligt....men inte nu!
Lotta har åkt till sjukhuset med Charlie, han har varit gnällig hela natten och har inte ätit i dag.
Hon ringde till sjukvårdsupplysningen, och dom tyckte att hon skulle åka in med honom.
Han var glad som en liten solstråle när han skulle åka, så dom är nog snart hemma igen.
Här hemma luktar det kalopps, den kokar i köket och är nog snart klar...
Vad glad Kristian ska bli när han kommer hem.
Vi hörs i kväll om jag orkar, annars blir det en annan dag, kram/Eva
Hej Eli!
Teknikens under....Med bara några tryck på tangentbordet, sänder du dina varma tankar ända från Norge till Lasse och mig.
Ja det är så tragiskt och ofattbart att det här har hänt.
Det finns inte ord.
Men vi får inte ge upp, vi måste tro att Lasse ska gå igen...
Han har så mycket att kämpa för, att färdigställa våran dröm med huset.
Att få fortsätta våra Norgeresor på motorcykeln.
Kusinträffen i Norge som vi såg fram emot så mycket, (hur det än blir så måste den ju kunna genomföras på ett eller annat sätt.)
Jag ska krama Lasse från dig och alla andra.
Glöm inte att hälsa till alla, och glöm inte tant Liv.
Många varma kramar från mig och Lasse.
Ps! Om du blundar och tror riktigt mycket så kan du nog känna våra kramar Ds!

Jo Lotta, du gör rätt på så sätt att du kan kommentera mina inlägg, men jag kan inte svara dig.
Du får nog be sonen hjälpa dig med nån inställning.
I dag är det en tung dag för mig.
Inte för att det har hänt något speciellt...
Känner mig bara inte så stark i dag, men det är nog vad jag får räkna med ett tag framöver.
Det kommer att gå upp och ner ett tag.
Och i bland känns det som att även jag måste få känna mig liten i bland.
Nu ska jag lägga mig i badet en stund...kanske mår jag lite bättre om en stund.
Hoppas det...sen åker jag till Lasse en stund, kram/Eva

God Morgon!
Ännu en dag till den bistra verkligheten!
Min natt har inte varit så bra.
Jag har haft så konstiga drömmar...i ena drömmen ringer telefon, jag hör bara svaga snyftningar från Lasse.
Jag frågar vad det är som hänt, han är tyst en lång stund...jag håller andan...ger honom tid, och när jag tror att mina lungor ska explodera säger han: Ta med dig dans skorna nästa gång du kommer, för vi ska dansa.
Jag kan gå!
Där vaknade jag,fick inte drömma om glädjen jag skulle känna.
I en annan dröm, kommer jag till sjukhuset, han ligger inte på sin sal.
Jag frågar personalen vart han är.Dom svarar att han är i fikarummet.
När jag kommer dit står han vid kaffeautomaten...åh bra att du kom säger han, jag vet inte vilken sort jag vill ha.
Då blir jag arg på honom...
Vi pratade om i går när jag var hos honom, vad han skulle göra om han kände sina ben igen...Jag har vid ett flertal gånger känt att han kanske inte vill berätta om känseln kommer tillbaka, utan han vill bara börja vifta på fötterna när jag sitter där, för att överraska mig.
Men han sa att han skulle ringa i samma sekund, han kände...även om det bara var i en liten tå.
Så i drömmen blev jag arg...han hade ju lovat att ringa när han kände.
Jobbiga drömmar var det.
Jag hoppas jag kan släppa dom nu, och att det blir en ganska bra dag trots allt.
Det ser i alla fall ut som det ska bli en fin höstdag, solen börjar gå upp över taken på Järnlundsvägen i Årsta.
Jag ska uträtta det som inte hanns med igår, sedan ska jag åka till Lasse och pussa på honom.
Vi hörs i kväll antar jag, höstkramar /Eva

nyss hemkommen från Lasse.
Vi hade en ganska lättsam stund, han mår bättre med sina revben.
Vi fikade, tittade på tv och bara småpratade.
Han får fortfarande en massa medel för att få igång magen...det är besvärligt.
Lotta och jag hann inte med allt vi skulle göra i dag, så i morgon åker vi till Täby med min bil och lämnar den där till försäljning.
Ska fråga mamma om jag får ha Lasses sommardäck i hennes garage...det ska nog gå bra.
Här hemma hos Lotta gnyr Charlie, han har fått feber efter en spruta han tagit....stackarn!
Vi får se hur natten blir.
Vi hörs i morgon, sov gott!kram/Eva

Hej alla vänner!
I dag har det varit en rätt fullspäckad dag, för min lilla hjärna som har något svårare än vanligt att ta in information.
Men det har gått tack vare Lotta, hon hjälper mig mycket just nu.
I natt sov jag inne i Charlies rum...han är så duktig, våran lilla pojke.
Han sover hela nätterna.
Han vaknade till och gnydde tre gånger i natt, men somnade om när han fick nappen.
Tyvärr så har jag märkt att hans leende inte riktigt värmer mitt hjärta som för en vecka sedan, kanske för att jag har lite svårt med mitt hjärta just nu.
Men det kommer tillbaka, det vet jag, känner ingen oro för det.
När den här ofattbara, förfärliga och fördjävliga händelsen fått lite tid att sjunka in.
Så kommer hans makalösa leende, vara den största trösten för mig.
Men som sagt just nu, har mitt hjärta inte ro att känna så mycket värme...men jag vet att värmen och kärleken jag kände...finns där inom mig, men jag kan inte nå den just nu.
Inte annat än några små sekunder då och då med Lasse.
vi ska snart åka till Täby med min bil, sen åker jag hem med Lotta och sedan till Lasse.
Jag längtar så efter honom.
Om jag orkar så skriver jag några rader i kväll, och berättar hur han mår.
Jag kan i alla fall redan nu berätta att hans revben känns bättre i dag, snart kan jag ta honom i min famn och vyssa honom.
Det ser jag fram emot.
Jag passar åter på att tacka alla för allt stöd, det är viktigt nu.
Vi har liksom inte tid att falla just nu...
Kramar /Eva

God Kväll!

Nu har Lotta och jag kommit hem från Lasse.
Han låg på en ny avdelning när vi kom (neurologen),precis när vi kom så kom dom och hämtade honom ...Han skulle till en avdelning med övervakning.
Där skulle han ligga tills han hade skött magen...
Han var trött och lite nedstämd i dag.Jag tycker så synd om honom...
I dag har dom provat att få upp honom i en rullstol, men det gick visst inget vidare, det gjorde för ont i revbenen, så det får nog väntas med det.
Hoppas han får en lugn och skön natt...Min Lasse.
Tack ALLA för era stöttande inlägg.

Allt som är någonting värt
är också värt att vänta på.

Nu är jag i Årsta (hos Lotta), vi kom inte längre än hit.
Mina dagsplaner ändrades...
När vi kom till Gladö för att hämta Lasses bil, så var den inparkerad bakom en container.
Det var ju bara att vända.
Men innan vi åkte gick vi in i huset och tittade, jösses vad dom har jobbat.
Kände bara djup tacksamhet för att det finns så bra kamrater.
Det kommer att bli så fint...Lasses och mitt hus.
Nu blir det så att allt vi skulle göra i dag blir i morgon.
Plus lite annat också...
Det kanske är bra just nu att ha häcken full.
I dag ringde Micke (min son) och sa :Tänk om dom ser på röntgen att det bara ligger en nerv i kläm i kotan, det vore härligt.
I går sa Lasse till mig: Det är bra att dom gör en röntgen till, för tänk om det bara är att knacka till kotan lite...och sen kan man bara knalla i väg.
Vi måste bibehålla hoppet...brukar man inte säga att tron kan försätta berg?
I dag är en sån dag när jag tror att det ska bli bra.
För övrigt så har jag talat med platschefen för stambytet i lägenheten, vill veta hur länge till dom räknar med att hålla på.
Han svarade :Ja det blir nog inte klart förän framåt jul tyvärr.
Jaha!...bara att hyra en barack då, 21 kvadratmeter med säng, kyl, micro och matmöbler.
Rena lyxen...
Det kanske blir här vi firar våran jul i år...men man kan säkert göra den där lilla baracken mysig.
Har ni tänkt på att det är första advent om bara 20 dagar?...jösses vad tiden går.
Det är alltså dags att julpynta snart.
Ha en fortsatt bra dag i höstrusket, hörs i kväll /Eva

God Morgon!
Somnade som en stock i går och har sovit ganska bra.
Man kan säga att John Blund varit snäll mot mig i natt.
När jag vaknade i morse tog det en stund att komma i håg vad som hänt.
Undrar hur Lasses natt har varit?...han ringer nog snart.
När jag klädde på mig i dag, så kände jag att jag börjar gå ner i vikt, det känns ledsamt.
Jag som kämpat så för att gå upp i vikt.
Ja ja, jag är inte som alla andra "tanter",som dagligdags måste tänka på vad dom stoppar i sig.
Jag som var så nöjd med mina kilon.
I dag har jag en massa praktiska saker att uträtta, jag ska sälja tillbaka min bil...som jag fick av Lasse för ett par månader sen.
Lasse säger att det är onödigt med två bilar nu.
Sedan ska jag åka till någon verkstad i Västberga och byta till vinterdäck på Lasses bil.
Sen ska jag försöka få tid hos läkarn.
Det känns som jag måste få vara hemma ett tag, det finns inte så många som har glädje av mig just nu.
Sedan ska jag åka till lägenheten i Huddinge, tömma brevlådan...och försöka hitta någon som kan ge besked om när våran lägenhet är inflyttningsbar.
Dom håller på med stambyte där och vi vet bara att det är försenat.
Just nu bor jag hos min kamrat Annika.
Tur att man har sina vänner.
Jag åker upp till Lasse en stund i kväll.
Nu måste jag sätta fart om jag ska hinna allt.
Ha en bra dag, vi hörs i kväll kram/Eva

LASSE!
DU BEHÅLLER DIN RÄDSLA
FÖR DIG SJÄLV.
MEN DELAR MED DIG AV DITT MOD.

ÄLSKAR DIG!/E

Hej igen!
Jag har nyss pratat med Lasseman.
Det blev ingen rygg röntgen i dag...men i morgon är en ny dag.
Då ska han för övrigt flyttas till en annan avdelning, rehab tror jag

Det är en massa människor som inte vet hur man komenterar mina inlägg....
Till dom vill jag säga att under mina inlägg så står det komentarer, klicka där....
Till alla er som tycker att det i bland blir för tungt, ni BEHÖVER inte skriva eller säga nåt, jag förstår att det är svårt att veta vad man ska säga.
Ingen vet bättre än jag att orden inte räcker till i bland....kramar Eva Peva

Hej!

Jag har "sovit" hos Lasse i natt,det har varit en fruktansvärd natt främst för honon naturligtvis.Men också en av mina värsta.
Det är så fruktansvärt, orättvist och oförståligt det som har hänt.
Jag tror inte att vi någonsin kommer att förstå.
Lasse sov mest hela tiden då jag var där.
Hade han inte hållit sin hand i min så hade jag trott att jag var ensam.
Men jag höll i hans kärleksfulla hand så ofta jag kunde.
Det var lite aktiviteter inne på hans sal i natt kan man säga.
Vid tre tillfällen kom personalen in och hämtade honom till röntgen.
Han har problem med magen....kan inte sköta den.
Vilket kan leda till en massa problem för honom.
Så man förstår ju att dom måste...men man tycker ju så synd om honom, att han aldrig får vara i fred.
Mitt i natten så släppte hans ryggbedövnings apparat...Han fick smärtlindring i armen då han sa att han ej stod ut.
först på morgonen såg dom att hans ryggbedövnings apparat hade släppt, inte konstigt att han hade ont.
Klockan 10 var det dags för en ny röntgen.
Efter den bestämdes det att han inte fick äta eller dricka mer, och Lotta som hade gjort kålpudding till honom.
Den står kvar i kylskåpet i fall han får äta i morgon.
Då blir han glad.
Han ska också röntga ryggen i dag, dom sa att dom glömde röntga den efter operationen.
Ja ja misstag kan göras det vet vi alla.Inget att hetsa upp sig för, huvudsaken att det blir gjort.
I går kväll hade jag tagit med mig ljus som jag tände för oss, vi släkte ner och höll varandra i handen medans vi tittade på nåt skräp på tv.
I denna svåra stund, vilade vi trots allt en liten stund i ro och "harmoni"tätt intill varandra i ljuslågans sken.....Jag läste en gång en bok i min ungdom, den hette romantik på sjukhus.
Jag kan inte påstå att det här handlade om Romantik, men väl en stund av djup samhörighet och en tyst förståelse för varandras oerhörda smärta.
Jag som jobbar i vården borde förstå bättre, att man inte får ha ljus i rum där syrgas finns.
Nåja! nu hände inget, och om det hänt nåt så känns det som det skulle bara vara en bagatell.
Det känns som att det svåraste har redan hänt.
Nu väntar vi på ett under....Och om någon här i världen ska bli tilldelad ett underverk så är det Lasse.
För han har en sån positiv syn på allt .
Han vill så gärna tro på ett under.
Livet prövar oss alla då och då, men den här prövningen är mer än vad vi ska orka med känns det som.

Jag har märkt att min oförmåga att ta in det som hänt nått en annan fas.
Först vid själva händelsen var jag bara rädd.


På sjukhuset var jag chockad och förvirrad i väntan på besked om hans skador.
Nu är jag ömsom ledsen, ömsom arg.
Jag blir arg när jag ser hans ben, att dom aldrig ändrar ställning.
Jag nyper i dom varje gång jag går förbi dom....men ingen reaktion, inte ens en liten blinkning.
Jag blir så förbannad....inte på honom naturligtvis...men på att livet prövar oss så hårt.
Det känns inte humant.
Brukar man inte säga att man ska älska livet?
Hur ska man kunna älska livet när det bara gör ont att leva det?
Kan någon ha en förklaring på det?,en förklaring som hjälper en att andas när luften sinar för att man får ångest, eller som hjälper tårarna att rinna när man håller på att drunkna i sin egen gråt.
Om det fanns en bra förklaring, så kanske man skulle kunna älska livet just nu.
Men det kan inte finnas en orsak att älska livet just nu....nu prövas vi för mycket som sagt.
Och jag är bara förbannad!!!!

Lasse är omgiven av en underbar personal, dom är så snälla.
En personal sa till mig i dag att det är inte konstigt att du känner dig arg, det är en del av sorgen.
Men oavsett vad andra säger eller hur mycket dom vill trösta så får jag dåligt samvete för att jag just nu känner sån ilska.
Det är väl bara att vänta och se...det går väl över!

Jag stannade hos Lasse till halv fem, då hade han fortfarande inte kommit i väg på sin ryggröntgen.
När jag sa hej då, såg jag för första gången riktig sorg i hans ögon....som att han börjar förstå vad som hänt.
Jag gav honom ett litet leende, han log tillbaka tog min hand och tryckte den.
Han slöt ögonen, kanske somnade han en stund.
Jag grät mina tårara i hissen...

Det här blev kanske en tung och sorglig berättelse, men jag skriver som det var, som det kändes.
Jag försöker att tänka på att skriva så att det inte blir så tungt, men det här dygnet med Lasse var tungt nästan hela tiden tyvärr
Tack för ert stöd.
Kram /Eva


Min Älskade!
Åh vad jag önskar att jag kunde ta lite av
din fysiska smärta.
Men det är ju inte möjligt.
Men jag kan dela din känslomässiga smärta.
Jag finns här för dig...alltid!
Jag ska gråta dina tårar med dig, och när dina
revben har läkt, ska jag ta hela dig i min famn.
Jag ska vyssa dig som man gjorde när barnen var små.
Jag ska viska i ditt öra, att allt ska bli bra.
Du mitt hjärta har ett löfte att uppfylla!
Första dansen på vår altan.
Det är ingen idé, att du glömmer det.
Love You/Eva

God Morgon Alla kära bloggare!

Inatt har jag inte sovit alls känns det som, känns som jag vaknat ungefär 800 gånger.
En stund ville jag bara gråta, jag kände att tårarna fanns ända upp i halsen...men dom tillät sig aldrig rinna.
Dom bara pressade på, tillslut kändes det som jag skulle drukna i mina egna tårar, som att luften började sina....men inga tårar!
Mitt i allt fick jag kramp i ryggen,aj aj aj...det gör så jävla ont.
Då kom tårarna...vilken tur!
Det har aldrig hänt att någon drunknat av sina egna tårar...Men om jag inte fått kramp i ryggen så kanske jag blivit heta nyheter, Kvinna drunknade av sin egen gråt.
Ja ja det var så det kändes.
Mina tårar var mest för Lasses skull....En stor del av mina tårar i natt var nog Tårar Lasse skulle behöva gråta.
Det känns SÅ jobbigt att se att han känner att han måste vara så stark och positiv hela tiden.
Jag tycker så synd om honom.
Nu ska jag åka till Gladö och packa i hop lite, så att bygget kan fortsätta under helgen.
Jag får ont i magen när jag kommer dit.
Bilden av Lasse i en hög upprepas i min hjärna varje gång jag ser platsen där han låg.
Men det är bara att ta nya krafter och göra det man måste.
Ha en bra dag alla vänner.
Om jag får sova hos Lasse i natt, så får ni vänta med att höra hur hans natt har varit.
Då återkommer jag i morgon.
Kram /Eva

Godkväll!
Jag har kommit hem från Lasse nu.
Jag känner mig trött och ledsen.
Min Lasse har ont i dag.
Han har träffat kirurgen som opererade honom i dag.Han berättade att kotan i hans rygg var väldigt trasig....och han kanske inte skulle hoppas för mycket.
Vi var inte ensamma i dag, då blir det mest bara positiva samtal.
För Lasse HAR ju så svårt att visa sig liten inför andra.
Det är tungt för Lasse nu...
För att få mera egentid med Lasse, bad jag om att få stanna kvar över natten i morgon.
Det skulle nog gå bra trodde man, men dom skulle höra med nattpersonalen först.
Imorgon får jag veta om jag får stanna hos honom....om jag får ska jag ta med mig några ljus som jag ska tända.
Och det vore underbart om jag fick somna med hans hand i min.
Och vara där när han vaknar och känner sin litenhet och smärta, som jag vet att han känner.
Min Älskade ,Stora starka Lasse.
God natt säger /Eva

Hej Per Karneke!

Tack för ditt känslomässiga inlägg i går, och tack för din omtanke i dag.

Jag förstår att det som hänt Lasse är så sorgligt och tragiskt även för er som inte träffar Lasse så ofta.

Jag framför alla hälsningar hela tiden till honom.

Så småningom hoppas vi att han själv ska kunna berätta för er alla om sin situation.

Jag vet att han uppskattar eran omtanke.

Och han tycker att det är bra att jag har en blogg så att alla som känner honom kan följa det som händer.

Återigen!

Tusen tack för dina små inlägg...det ger oss styrka att fortsätta kampen...som Du sa, Lasse är en fighter. Han tror ju att han ska kunna gå en dag, och då måste ju vi tro samma sak!
Kram, Eva!

JAG HAR INTE KUNNAT TA EMOT NÅGRA KOMMENTARER PÅ ETT TAG, MEN NU ÄR DET FRITT FRAM IGEN!

Har just pratat med Lasse,hans natt har varit rätt ok.
Men i dag har han jätteont i revbenen.
Läkarna har sagt att när revben går av, så är smärtan som värst den 3:dje dagen.
Men som vanligt påverkar det inte hans "goda" humör särskilt mycket.
Tänk om fler människor var rustade med samma goda, positiva egenskap som Lasse har....
Då skulle livet vara så mycket lättare och roligare./Eva

God morgon!
Inatt har jag sovit lite oroligt, det är mycket som snurrar i skallen just nu.
Men jag har inte bara legat och tänkt på "dåliga" saker.
Hur eländigt livet än må vara just nu så kan jag se att det finns så mycket som är bra.
I morgon så kommer det att vara full aktevitet ute på Gladö kvarn.
1o stora starka karlar kommer att fortsätta låta hammarslagen eka mellan kåkarna på Gladö.
Det ska byggas väggar och isoleras inför vintern.
Det är väl fantastiskt...att vårt husbygge fortsätter en stund till,och att man har så många vänner.
Tack till er alla!
I dag ska jag uträtta lite praktiska saker, men i kväll ska jag åka till Lasse.
Jag längtar!

Förväntningarna har inga ben,
de har vingar.
Ju större de är, desto högre
lyfter de.

Tack Leijon och Benny för era varma tankar...
Eva! Du är en sann vän.
Många kramar från Lasse och mig.

Min älskade Lasse och jag bygger hus en bit utanför Huddinge.
Det skulle bli vårt drömhus.
Vi hade stora planer på hur det skulle se ut.
Vi har räknat med att det ska ta sin tid att färdigställa....vi har sett det som ett projekt.
Och vi har sett fram emot den dag, då vi för första gången skulle få bjuda hem våra vänner till vårt nya hem.
Nu har en del förändrats....inte våra drömmar, men våra planer att få det färdigt till nästa sommar har förändrats.
Den 4 November ramlade Lasse ner från övervåningen och bröt ryggen, så illa att det är rätt stor risk att han blir förlamad.
Så nu vill jag starta en blogg för Lasse och mig, där jag kan skriva ner våra tankar.
En sida där jag kan skriva av mig när det känns för tungt, en sida där jag kan hämta kraft och ork från vänner och anhöriga som är med oss i Lasses kamp...
Tack för allt stöd, all värme och omtanke kram/Eva och Lasse

Jag kommer just från Lasse. I eftermiddags bestämde jag mig för att inte åka till Lasse i dag.
Jag visste att han hade haft besök under större del av dagen, och jag har en känsla av att det blir lite för mycket för honom.
Men en kamrat till mig sa, att han nog skulle bli besviken om jag inte kom.
Men jag hade bestämt att inte åka i dag...Jag tror att man i bland måste få vara ensam när det har inträffat traumatiska saker i ens liv, man behöver tid och utrymme att bearbeta sina upplevelser.
Och det gör man bara när man är ensam tänkte jag, och beslöt mig för att inte åka...
Men som sagt efter lite övertalning, så åkte jag i alla fall till honom.
När jag kom in i rummet önskade jag att han inte hade besök, det hade han inte då.
Han sken upp när jag kom in i rummet och sa;Jag trodde inte du skulle komma.
Det här var första gången vi var ensamma efter olyckan, och det kändes som att det var viktigt för oss båda.
Det känns ju som om vi har lite att prata om, frågor man vill ställa.
Man vill att han ska kasta masken och våga berätta om sina "äkta" "rätta" tankar, om sina rädslor o.s.v.
Det måste vara svårt att prata om sånt med sina besökare, man vill ju inte att folk ska tycka synd om en.
Det blir ju lätt att man sätter på sig en mask när ens besökare kommer.
Man vet ju att dom är där för ens egen skull.
Lasse är en stark och väldigt positiv människa i alla lägen kan tyckas...
Men även han måste tillåta sig att kasta masken och bara få vara liten, och känna att det faktiskt är ok.
Och det gjorde han i dag.
Vi hade en stund av ömhet och värme i dag, han och jag...
Och faktiskt en känsla av lite glädje mitt i allt elände.
Några tårar fällde vi tillsammans, han grät för min skull, och jag för hans, så vi grät varandras tårar kan man säga.
Det kändes skönt och befriande, vi fick nog lite nya krafter efter det.
För övrigt så har väl inte Lasses tillstånd förändrats nåt.
Men han är mestadels vid gott mod, och vi måste tro och hoppas att hans goda och trevliga humör ska hjälpa honom att bli bra igen.
För första dansen på våran nya fina altan, ska vi dansa han och jag (även om han nu råkar vara en urusel dansare)....vem vet han kanske blir tidernas nya Fred Astair..
Nåja! Nu ska jag snart försöka sova lite.
Tack för alla "glada" hejar rop, kram Eva