Hej alla vänner!
I dag har det varit en rätt fullspäckad dag, för min lilla hjärna som har något svårare än vanligt att ta in information.
Men det har gått tack vare Lotta, hon hjälper mig mycket just nu.
I natt sov jag inne i Charlies rum...han är så duktig, våran lilla pojke.
Han sover hela nätterna.
Han vaknade till och gnydde tre gånger i natt, men somnade om när han fick nappen.
Tyvärr så har jag märkt att hans leende inte riktigt värmer mitt hjärta som för en vecka sedan, kanske för att jag har lite svårt med mitt hjärta just nu.
Men det kommer tillbaka, det vet jag, känner ingen oro för det.
När den här ofattbara, förfärliga och fördjävliga händelsen fått lite tid att sjunka in.
Så kommer hans makalösa leende, vara den största trösten för mig.
Men som sagt just nu, har mitt hjärta inte ro att känna så mycket värme...men jag vet att värmen och kärleken jag kände...finns där inom mig, men jag kan inte nå den just nu.
Inte annat än några små sekunder då och då med Lasse.
vi ska snart åka till Täby med min bil, sen åker jag hem med Lotta och sedan till Lasse.
Jag längtar så efter honom.
Om jag orkar så skriver jag några rader i kväll, och berättar hur han mår.
Jag kan i alla fall redan nu berätta att hans revben känns bättre i dag, snart kan jag ta honom i min famn och vyssa honom.
Det ser jag fram emot.
Jag passar åter på att tacka alla för allt stöd, det är viktigt nu.
Vi har liksom inte tid att falla just nu...
Kramar /Eva
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar