Mina tankar

I dag har det varit en jobbig dag, jag kände redan när jag vaknade att jag inte skulle orka känna någon mänsklig värme....jag behövde bara få känna mig liten och svag i dag.
Jag behövde gråta och svära över vårt öde, jag behövde förbanna livets orättvisor...
Jag har gråtit mina tårar i dag, sökte medvetet upp en plats där jag kunde få utlopp för det kaos jag just nu känner.
Jag åkte till Fagersjö, parkerade bilen på Skrakgränd(jag växte upp där).
Sedan gick jag ner till sjön, och funderade på allt som hänt...
Jag grät mina tårar...jag vet inte om det hjälpte...jo kanske! , i bland tror jag verkligen att jag ska drunkna i min egen gråt....rädd för att jag glömt hur man simmar.

Jag tog en sväng förbi Huddinge kyrkogård...ägnade en tanke till Lasses mamma.
Tur att hon slipper uppleva det som händer med hennes Älskade son.
Efter mina utflykter åkte jag upp till Lasse , kände mig rätt stark efter all min gråt.
När jag kom upp på Ks så var han inte på rummet...
Hans kontaktperson (Ann) var på hans rum när jag kom, hon sa att han var på en annan avdelning.
Vi pratade en stund, hon kramade mig och jag brast....
Jag ville inte brista, jag ville ju vara så stark när jag kom till sjukhuset.
Och jag visste ju att all mänsklig kontakt skulle göra mig liten i dag.Det kände jag redan i morse...därför valde jag en plats att sörja på en stund....för att vara stark för Lasse.
Jag trodde att jag skulle känna mig stark om jag fick vara i fred och gråta , skrika och sparka på nåt.
Men det verkar som det är svårt att vara stark just nu.
Ann berättade att det fanns ett kök på avdelningen där jag kunde laga våran egen mat, och äta tillsammans.
Att jag fick sova hos Lasse i natt, men han blev kvar på en annan avdelning i natt, så jag beslöt att åka "hem" till min kompis Rosita.
Kanske med lite tur får han komma upp till SIN avdelning i morgon, då ska jag laga mat till honom.
Jag vågar inte riktigt tro...för hans mage är inte så samarbetsvillig just nu, så han kanske blir kvar där hela helgen.
Jag orkade inte vara så stark inför Lasse som jag velat...
Det är inte bra för honom, även om han förstår.
När jag pratade med honom i telefon för en stund sen sa han:Jag vill att du ska vara glad.
Men hur lätt är det att vara glad?
VI har pratat med läkarn i dag....och jag vet inte om det är lättare att känna sig glad i morgon.
Jag säger som Lasse...inget är som väntans tider.


Vi blir starka tillsammans när vår gråt bildar en pöl på din hals.

----------------------------------

När du säger att du Älskar mig, vet jag att jag måste kämpa

-----------------------------
Dock förblir Du alltid hos mig, jag håller dig vid min vänstra sida.

Nu ska jag försöka sova lite, det känns som det ska gå bra...
I morgon åker jag till Lasse och får förhoppningsvis sova hos honom.
Sov gott hälsar Eva