Hej!
Klockan är nu halv tre, jag har inte kommit i väg till Lasse än...
Han skulle till EN NY avdelning för att göra något med magen, dom måste få fart på den nu känns det som.
Det var i alla fall skönt att ligga i badet en stund, nu har jag fixat i ordning mig, försökt göra mig lite fin i håret.Så har jag satt på mig kjol...det kändes som det skulle kännas lite bättre, men det gör det inte...
Det sägs att det är dom små sakerna som gör livet lite lättare i bland...så kan det säkert vara när livet är som vanligt....men inte nu!
Lotta har åkt till sjukhuset med Charlie, han har varit gnällig hela natten och har inte ätit i dag.
Hon ringde till sjukvårdsupplysningen, och dom tyckte att hon skulle åka in med honom.
Han var glad som en liten solstråle när han skulle åka, så dom är nog snart hemma igen.
Här hemma luktar det kalopps, den kokar i köket och är nog snart klar...
Vad glad Kristian ska bli när han kommer hem.
Vi hörs i kväll om jag orkar, annars blir det en annan dag, kram/Eva
Hej Eli!
Teknikens under....Med bara några tryck på tangentbordet, sänder du dina varma tankar ända från Norge till Lasse och mig.
Ja det är så tragiskt och ofattbart att det här har hänt.
Det finns inte ord.
Men vi får inte ge upp, vi måste tro att Lasse ska gå igen...
Han har så mycket att kämpa för, att färdigställa våran dröm med huset.
Att få fortsätta våra Norgeresor på motorcykeln.
Kusinträffen i Norge som vi såg fram emot så mycket, (hur det än blir så måste den ju kunna genomföras på ett eller annat sätt.)
Jag ska krama Lasse från dig och alla andra.
Glöm inte att hälsa till alla, och glöm inte tant Liv.
Många varma kramar från mig och Lasse.
Ps! Om du blundar och tror riktigt mycket så kan du nog känna våra kramar Ds!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar